Juverinflammation

Den här veckan har varit lite upp och ner för oss. Sheila var otroligt hängig i tisdags och hade ett spänt och hårt juver. I onsdags blev det av den anledningen en tur till veterinären i Tygelsjö och juverinflammation kunde konstateras.

Sheila fick antibiotika utskrivet och vi fick i uppgift att massera, lägga varma omslag och mjölka ur det inflammerade juvret. Sagt och gjort. Jag kämpade med att mjölka ur och Sheila protesterade högljutt, det gjorde ju så ont på henne :-(

Dagen därpå var Sheila mycket piggare, men verkade trots det ha mycket mer ont. Då upptäckte jag ett öppet sår bredvid spenen, det som inte fick hända hade hänt. De hårda inflammerade juvren hade spruckit på ett ställe.
Iväg till veterinären igen, och det med mer oro i kroppen än förra gången. Sheila verkade trots omständigheterna må förvånansvärt bra, hon lekte och rullade sig i gräset.

Veterinären tvättade såret och skrev ut två recept till, Rimadyl (smärtstillande) och Galastop, samt Natriumklorid att tvätta såret med. Galastop fick hon för att stoppa mjölkproduktionen så att inflammationen skulle läka snabbare.
Detta gör förstås att valparna inte längre får dia, dels för inflammationens skull och dels för att valparna inte ska få i sig några läkemedel.

Sheila fick ha tratt de första två dagarna, något som Sheila aldrig tidigare haft och det gillades INTE. Hon gick ständigt in i saker med tratten och tyckte den var allmänt irriterande. Jag förstår henne.

Vi var på återbesök hos vetten igår och hon tyckte att såret läkt ihop superfint och att inflammationen gått ner avsevärt. Nu kan vi äntligen pusta ut igen :-)

Valparna är ganska missnöjda med att inte få någon mamma-mjölk och även mamma Sheila verkar tycka det är dumheter. Hon står ständigt och gnäller och vill in till bebisarna och det skär såklart i hjärtat. Som tur är kom vi på en bra idé med att Sheila får ha tröja på sig när hon är med dem, så kan de umgås utan att behöva dia. Bra va?